Tatuerings dag

Igår var det tänkt att vi skulle vara barnfria (lycka) men så blev barnens mormor sjuk som skulle tagit 2 av barnen. Så dem fick snällt följa med hem till min vän som skulle tatuera mig och min man. Vi har länge velat göra våran äldsta sons familje teckning men aldrig blivit av förrens nu. 7 st huvudfotingar som skulle föreställa våran familj. Sedan den dagen han kom hem med den har jag varit förälskad i den och det var inget svårt val att välja den till nästa tatuering. Våran äldsta som har alltså en utvecklingsstörning så att han fick gjort denna familjen så otroligt fin var ett tecken på framsteg hos honom. Så på morgonen igår fick vi liiite sovmorgon för barnen men hunden ville minsann ut kl 5 så det vara bara snällt masa sig ur sin säng och gå ut med honom. När vi sedan hade tagit det lungt med god frukost lite skratt så var det dags att packa bilen med 2 barn och 1 hund och åka till våran tatuerare. En gammal vän från skoltiden som alltid varit otroligt duktig på att rita. Och kan inte annat än att säga, hon är grymt duktig och kommer bli en riktigt duktig tattoo konstnär. Att ha ögat för att fånga bilden så är det få som har, nej jag bara älskar denna tatueringen. Och vilken tur att det gick så bra med barnen också. Hon har 5 barn själv varav yngsta var jämn gammal med sonen som var med. Barnen hittade varandra direkt och hade jätte roligt tillsammans. så efter en hel dag där hos henne så var vi alla trötta men glada och nöjda. Och detta var dagens lycka

Dagen började kl 5.30 med att Milou var i behov utav att komma ut. Så det var bara att klä på sig och gå ut. Väl ute var det härligt. Våren, fåglarna, tystnaden var så härligt. När man sedan kommer hem så möts man utav ytterligare en tystnad, helt otroligt att barnen inte var vakna. Klockan hann bli 7 innan det blev fullt liv i huset. Seg var man ju efter en hel dag i bilen igår så var det bara att masa sig upp ur sängen. Frukost till hunden och barnen för att sedan åka iväg till en kompis som behövde skjuts till läkaren. Milou och Felicia fick åka med medans de andra i ligan fick stanna hemma med farfar. När vi kom hem var det så härligt att se barnen klappa honom, pussa honom. Så rädda som de var igår när jag kom hem med honom. Felicia var så rädd att hon till och med grät. Medans idag har hon varit framme och klappat honom och gett honom godis samt maten. Så stolt över henne att våga detta när hon var så rädd. Det är bara de 2 yngsta som är lite rädda fortfarande min kanske inte så konstigt då Milou är större än Ebba vår yngsta. Idag har jag varit i kontakt med uppfödaren och berättat att resan gick jättebra och att han trivs bra här hemma. Hon blev glad att det gått så bra. Skall ta lite fler bilder på våran " häst " som Ebba kallar honom så jag kan skicka iväg dem till uppfödaren. Tror jag har lyckats mätta honom idag. Han skulle vara omättlig men när han fick 3 mål om dagen så lämnade han faktiskt en del av maten nu på kvällen. Skall bli skönt att se hur han går upp i vikt så han ser ut som en Grand danois igen. Och vilken djungel det är med försäkringsbolag egentligen. Ringde runt lite till de olika bolagen och det var stora skillnader på dem. Jag lyckades hitta en som gav mig bäst deal för minst pengar så nu har han en lika bra försäkring som vi har på oss och barnen. så vi får se när de skall fixa hans öga ( han har ett cherry eye) misstänker att han har en början i andra ögat också. Nu ligger alla barnen och sover utom Ebba som ligger brevid mig här i sängen och Milou har haft jakt i sömnen i sin säng på golvet nedanför mig. Nu får vi se hur natten blir men jag hoppas att den blir som den som varit.

Den stora dagen då Milou flyttade in

Klockan ringde 5.45 och oj vad ögonen var tunga idag. Man tycker väl att man skulle vara glad och pigg just för att det var ju en rolig dag. Men nej så det blev till att hasa sig in i duschen för att se om man kunde bli lite av en ny människa. När klockan för 3:e gången ringde efter att jag snoozat 1 ggr och av misstag snoozat ytterligare 2 ggr så var man vaken och ren vilket inte är helt fel. Nu var det dags att väcka den gammla tanten (mamma) för hon har lyckats igen, ingen klocka som funkar och skam den som ger sig för dem kan ju börja fungera. Så var det iallafall dags att åka. Mamma kom och hämtade mig och jag fick köra till att börja med för hon ville absolut inte sitta med hunden sedan. Vad många konstiga namn på orter det finns alltså. Vi fick oss en hel del skratt och kunde mer än gärna roa oss utan musik. Tiden rusade iväg kändes det som och vips så var vi uppe i Sollentuna. Men en mer virrig stad får man allt leta efter. Inga skyltar som visade vart man skulle köra och en GPS som hade ett eget liv och ballade ut totalt. Men efter mycket om och men samt 40 min senare hittade vi fram dit vi skulle iallafall. Och där stod våran skönhet, Milou så snäll och underbar hund alltså det var helt fantastiskt. Efter att vi pratat färdigt så var det dags att säga adjö och vi skulle börja resan hem. Ja man kan ju säga så att vi var ju rätt trötta och humorn var ju verkligen efter det. Milou fann sig snabbt i att lägga sig ner i bagaget och sov i stort sätt hela vägen hem ifrån Sollentuna. Så efter att lyssnat på den galna GPS:en och x antal timmar var vi ju hemma och barnen var i extas tills de såg honom, då blev de nästan livrädda. Mycket var det att han var så stor och kinderna var så hängande. Felicia blev så rädd att hon ville absolut inte gå ut ur rummet. Men strax innan jag gick ut och kissade av honom ville hon klappa honom. Och gjorde allt det men huvudet fick vara framåt. Nu ligger vi i sängen och Milou på golvet i fotändan av sängen det är dags att sova nu då det faktiskt kommer en dag imorgon också

Natt natt

Dagen började lungt för en gång skull idag. Alltså fick vi sovmorgon till kl 7
Jag fick mig en funderare på vad det var för barn som fanns i huset då det var lugnare än lugnast men så härligt att man riktigt njöt utav lugnet. Men visst var det för bra för att vara sant. Mina vildar kom fram lagom tills vi skulle iväg och inhandla det sista till våran nya hund. Alltid en utmaning varje gång man är iväg och handlar med hela ligan med. Joel (4 år) som verkar har all energi i världen, Ebba (2,5 år) som är trotsigheten själv. Sedan har vi de 3 större barnen Hampus (9) Felicia (8) samt Arvid (6) som lättare går att prata med i affären. Man skulle ha en riktigt stor plånbok om man skulle ha råd att handla allt barnen vill ha. Men men det är lika roligt som det är jobbigt att ta med dem ut i affärer. Dessa blickar man får när barnen nästan väller ut ur bilen. En efter en kommer de ut ur bilen och de är ju rätt jämna i ålder så inte så konstigt att man får blickar kanske. Väl inne i affären så blir man lite orolig att de skall riva den men de sköter sig fint. Medans jag frågar om hjälp av en expedit så drar de i mig samt hoppar otåligt. Finns visst en del leksaker för barn i djur affären. Men idag var det bara till Milou som vi skulle handla. Och oj vad glad jag blir när vi 15 min senare är påväg ut ur affären utan någon större tvist. När vi kommer ut kommer det 2 p-vakter och oj vilken jäkla tur jag har, jag hade missat totalt att det var en betalplats jag ställt mig på (är man från landet eller vad) men de tittade inte ens på min bil så snabbt in med barnen och mig för att köra vidare hemåt.

Sista dagen utan hund

Idag är sista dagen i vårat gamla liv. Ett liv utan hund. För imorgon flyttar våran "lilla" Milou in i vårat hem,hus och hjärtan. Många har frågat oss vad vi tänkte när vi valde hund, men det var dröm rasen och han verkade vara en hund som passade in i våran "lilla" familj. Så idag har det köpts in de sista sakerna till Milou. Barnen är så förväntansfulla över att få en hund. Men vi får se hur de reagerar när han kommer hem. Han är ju ändå större än vad våran yngsta är.